Att Prova Öl


Att prova och jämföra öl handlar om att bedöma och beskriva utseende, doft och smak samt att skaffa sig referenser genom erfarenhet. 

Det är viktigt att hälla upp ölen rätt!

Ju mer du vet om hur ölet framställts, om ingredienser och processer, desto lättare är det att identifiera de utmärkande dragen, som exempelvis citrusdoften från ett överjäst öl bryggt med amerikansk humle eller nyansen av koriander som skvallrar om att veteölet du dricker kommer från Belgien.

När det gäller att beskriva smak- och doftupplevelser handlar det förstås om att återkoppla till sina egna referenser – och samtidigt göra det begripligt för andra. Får du omedelbara associationer är det dessa du ska hålla dig till, och tänk på att det oftast är en dålig idé att låna beskrivande fraser från andra – det är ingen idé att säga att ölet doftar löddrigt sto om man inte har en tydlig uppfattning om hur sådana luktar. Sammantaget ger din ökade erfarenhet och personliga kunskapsbank dig fler verktyg för att bedöma, beskriva och njuta av öl.

Här följer några tips för att göra din ölprovning mer spännande och lärorik:

Häll upp rätt!

Låt ölet skumma ordentligt – det är i upphällningen många av smakämnena kommer i kontakt med luft och verkligen blommar ut. Häll först ölet mot botten, sedan kanten av glaset och sikta på att få ett två fingrar högt skum.

Doft

När du hällt upp ölet – snurra glaset och stick genast ner näsan och ta in alla de dofter som frigörs. Väntar du för länge kan flyktiga aromer försvinna. Å andra sidan förstärks andra dofter i takt med stigande temperatur, så jämför gärna ditt första intryck med ett senare. Skriv ner hur du upplever ölets doft. Doftar det mer av malt eller mer av humle? En maltig doft påminner om säd, knäckebröd, eller exempelvis vörtbröd. En humlig doft är ofta fruktig och kan påminna om gräs, nyslaget hö, citrus, blommor eller tropisk frukt. Ju mörkare öl desto hårdare rostad malt, varför också mörkt öl brukar dra åt det maltiga i doften. Ljust öl har ofta en tydligare humlekaraktär i doften, åtminstone de överjästa. Och beroende på öltyp kan du kanske gissa dig till om inte vilken typ av humle som använts så åtminstone till vilken familj de hör.

Cascade, Newport, Simcoe och Citra är exempel på amerikanska sorter som ger ölet en tydlig karaktär och doft, ofta med inslag av citrusfrukter. Till de mer diskreta, mindre bittra och mer aromatiska sorterna hör klassikerna Goldings, Fuggles och Saaz – den sistnämnda ger tjeckisk pilsner en del av dess karaktär. Försök att sätta ord på din upplevelse av doften – finns det något du känner igen? Vanliga doftreferenser är bröd, citrusfrukter och kryddor, men kom ihåg att dina egna associationer är minst lika viktiga.

Utseende

Hur ser skumkronan ut? Fast, kanske rent av med toppar och dalar, eller bubblig och lätt? Notera skummets färg! Sjunker skummet snabbt eller långsamt, lämnar kronan tydliga spår i glaset?

Är ölet klart eller grumligt? Öl måste inte vara kristallklart – tvärtom kan en del smaker gå förlorade i den filtrering och pastörisering som klarar drycken.

Vissa öl, ofta belgiska, har också jästfällning i botten av flaskan. Om jästfällningen ska drickas eller inte varierar mellan ölsorterna – och den personliga smaken. Lämna en skvätt i flaskan när du häller upp, häll försiktigt så att bottensatsen stannar kvar. Eller om du vill dricka den, skaka ut jästfällningen så att den finfördelas i det sista ölet, häll sedan i glaset. Ölets färg kan berätta mycket för oss om hur det bryggts. Är färgen mörk, på gränsen till svart? Då är chansen stor att du dricker en porter eller stout.

Smak

Våra smakupplevelser är som de flesta vet starkt kopplade till doftsinnet. När vi provar öl vill vi gärna uppfatta alla subtila nyanser, varför vi gör klokt i att avstå från parfym, tobaksrök och andra starka dofter i anslutning till provningstillfället. Visst är det i munhålan vi uppfattar grundsmakerna – se förresten till att snurra runt drycken ordentligt i munnen – men om vi är kraftigt förkylda och näsan är täppt missar vi massor. Kom ihåg att vi upplever smaker på bara fyra ställen i munnen, medan vi har cirka 350 doftreceptorer i näsan. Smakupplevelsen består av intryck från både näsa och mun.

Tänk på att skilja det första intrycket från avslutningen! Exempelvis brukar vi inte sällan upptäcka en kraftig beska först i eftersmaken.

Munkänsla

Det kan skilja mycket mellan olika öltyper och -sorter när det gäller upplevelsen drycken ger i munnen. Ölet kan vara lätt eller tungt, med jästfällning och kanske lite trögt eller vasst och bubbligt. Mycket handlar om bubblorna: Är ölet hårt kolsyrat som en svensk lager, eller lent och nästan oljigt som en stout eller porter? Ibland talar man också om munkänslan som ”kropp” – ett lätt och spritsigt öl, liten kropp – och tvärtom.


Leave a Reply